21.01.2013. Det sitter i huvudet, som det mesta gör.

Kört på hela dagen idag. Gick upp vid 9.30, åt frukost framför nyhetsmorgon. Ut med vovven en sväng i skogen. Efter det direkt in till stan och fixade mina kursböcker på Studentbokhandeln. Gick till gymmet och sprang 5 km på löpbandet. Inte sprungit så långt någon gång. Trodde att det var helt omöjligt och att jag aldrig skulle fixa det, men det var inte alls jobbigt eller omöjligt för den delen. Det var inget, eller inget och inget, men inte så mycket jobbigare än att springa 2 km. Jag orkade faktiskt, det är bara enseget huvud som säger att det är för svårt och för jobbigt. Jag har märkt att jag ofta ger upp alldeles för lätt, och ibland utan att ens försöka. Man har bestämt sig redan innan för att man inte kan, och då försöker man inte ens. Gäller inte bara träning utan i livet i stort. Jag ska bättra mig, för jag kan mer än vad jag tror. Jag måste börja tro på mig själv mycket mer än vad jag gör. För om inte jag tror på mig själv, så kommer ingen tro på mig. Det är jag som måste kämpa och förverkliga saker i mitt liv, för ingen annan kommer göra det åt mig.

Faktiskt varit duktig och läst första kapitlet i den boken som vi ska jobba med i veckan, så känner att jag ligger i fas än så länge.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s